Slumdog Millionaire
Postad den 25 Mar 2009 vid 15:09

Happ, kommer det här bli en filmrecensionsblog? Hoppas inte det. ;)
Här kommer ännu en filmrecension hur som helst:

Såg Slumdog Millionaire tillsammans med TQ & Manko i måndags. Jag älskade den.

Jag känner svårigheter med att uttrycka hur jag känner för filmen, utan att bara ösa på med intetsägande superlativ. Från första sekund utstrålade den en energi som ryckte med mig direkt, och den gjorde mig inte besviken i sitt vidare fortskridande.
Det är verkligen en film vars beståndsdelar inte bara är bra och intressanta i sig, utan där de också fungerar så väl tillsammans så "att helheten blir större än summan av delarna". Ugh... Jag vill undvika sådana fraser, även om de är sanna.

Kolla här:
Barnskådisar som inte var hemska.
Urläckert foto.
Tight klippning.
Bra och passande musik.
Tema som var intressant gestaltat. (Har lust att läsa boken nu...)
Ett tempo som... Alltså... Det var något med helheten som kändes färskt, livfullt. Tempot i filmen förstärkte det. Den hanterade stunder i historien på sätt som hela tiden engagerade, och som ständigt byggde vidare till kommande händelser i filmen. Här menar jag inte bara "nyckelmoment i historien", utan även övergångsbitar, och andra "slice-of-life"-moment. Det var en jävla bra stil på det filmen kanske man kan säga? Den överhängande stilen (vilken alla de olika aspekterna, musik, foto, etc byggde upp) gjorde karaktärerna, miljön, och temat ständigt närvarande och levande på ett snyggt vis.

När jag säger "riktig film", är det det sånt här jag menar. Det var den bästa filmen jag sett på länge. Den är verkligen i en annan division än Watchmen, som jag såg förra måndagen. Även om Slumdog inte hade tryckt på de rätta knapparna hos mig, hade jag ändå beundrat hur väl genomtänkt och otroligt kompetent gjord den var.

Än en gång - jag älskade den här filmen, och det är därför jag är så entusiastisk över den.

Att diskutera dess cheesyness känns helt ovidkommande. Jag gick från salongen bra mycket gladare än efter att ha sett Eden Lake, det förnekar jag inte; men att försöka hacka ner på filmen för att den skulle vara för gullegullig tycker jag är att leta efter fel på fel ställe.

Danny Boyle, det lovar gott för hans karriär. Även om 28 dagar senare och Sunshine verkligen inte är dåliga filmer, så är det skönt att se att han ryckte bort sig från fällan att bli fast i "genrefilm". Jag vet, han gjorde Trainspotting också, men det var så länge sedan att det inte spelar någon roll längre. Se bara på Mel Gibson t.ex., han gjorde ju Braveheart ändå, men hans cred-nivå är ganska låg just nu trots det. Tiden går.

Jag ser verkligen fram emot att se vad Danny Boyle hittar på härnäst.

Lars and the real girl
Postad den 20 Feb 2009 vid 11:31

I torsdags var jag och såg Lars and the real girl, en amerikansk dramakomedi. Jag tyckte mycket om den, men innan jag tar och pratar om själva filmen vill jag säga något om biografen den gick i.

Jag såg filmen i Victoria 5. Det måste vara en av de minsta salongerna i stan, 18 platser. Den var ganska speciell, den låg inklämd direkt under huvudhallen. Sitsarna var sköna, med mycket benrum, var nästan som fåtöljer. En av platserna var för sig själv, med en klassisk vardagsrumsgolvlampa bredvid sig. Just den lampan var en detalj med inredningen som gav salen just mer vardagsrumskänsla, helt passande för en så liten salong. Det var trevligt.

Filmen var också trevlig, mycket trevlig till och med. Den handlar om Lars, en trasigt ensam person som flyr all kontakt med människor. Han tar och köper en sådan där full-size-love-doll, och filmen kör på med hur han och människorna runt honom hanterar det. Så långt låter det ganska likt filmen Love Object, som vi såg för en tid sedan. Lars and the real girl är dock helt annorlunda. Filmen är till hundra procent en feel-good-film, det var härligt att se hur karaktärerna i filmen spelar med i Lars vansinne, för att hjälpa honom i sin väg ur hans psykiska problem.

Karaktärerna är sköna, särskilt Lars bror och hans hustru. Alla bikaraktärer är så nedra... trevliga, på ett sätt passar filmen perfekt. Lars själv spelas lite över ibland, hans ticks är inte helt klockrena alltid, men skådespelarens prestation ger jag ändå tumme upp till. Filmens tempo var alldeles lagom också. Historiens förvecklingar är ganska uppenbara, men det gör inget, för här var det verkligen vägen, inte målet, som var det viktiga. Det var en härligt positiv film.

Lägenhet fixad
Postad den 1 Feb 2009 vid 23:20

Efter massa jakt och budlämnanden plockade jag en lägenhet. Skrev på kontrakt i tisdags, prelimenärt tillträde är 27 feb. Jag tror den här visan med lägenheter kvalificerar som en ny upplevelse. :)

Det var skönt att säljeran var trevlig. Det var en tjej som helt enkelt skulle flytta ihop med sin kille. Killen var också där när vi hade oss med kontraktet. De båda var trevliga, det visade sig också att tjejen också hade gått i Tumba gymnasium, samtidigt som jag. Några ord om gamla lärare utbyttes.
Jag har utan tvekan haft tur. Jag blev faktiskt överbjuden, men finansieringen hos hon som lade högre bud var inte helt stabil tydligen, så de bestämde sig för att köra på med mig (som kunde skriva på direkt). Just nu verkar det ju också som att priserna på lägenheter, åtminstone temporärt, går upp igen, så jag hade tur även med det. Jag märkte det på ett påtagligt sätt i senare visningar. Innan jul, och strax efter nyår var det inte alls lika många som kom, och jag tror inte det bara hade med helgtider att göra.
Med denna historia har det mest varit byråkrati hittills, när jag väl flyttar kommer det bli mycket mer att skriva misstänker jag.

Det har varit riktigt skönt att att ha den här söndagen fri också. Har haft tid att spela lite mer spel än vanligt.
Spel som är heta för mig just nu är:
Spelunky
"Nethack meets La Mulana" är skaparens beskrivning av det, och det är passande. Snabbt och trevligt platformspel med slumpade banor. Dör man så dör man, och man får börja om från början. Om man sölar så kommer det ett spöke och tar en också, så spelet är i grunden snabbt. Riktigt passande för att köra igång för några försök här och där. Det är svårt och oförlåtande, vilket jag tycker är helt rätt i det här fallet.
Diadra Empty
Ett japanskt indie sidoscrollande arena-shmup med trevlig grafik och musik som skapar mysig atmosfär. Många fiendeanfall mot spelaren är riktigt spektakulära. Som vanligt med japanska shmup är det svårt, men som tur är inte FÖR svårt.
Dawn of War 2 beta
Behöver nog ingen introduktion. Jag gillar VERKLIGEN att basbyggande är slopat (man har bara HQ-byggnad, som bygger alla enheter). Detta innebär mycket mer fokus på hur man använder enheterna, tycker det är väldigt vettigt. Kunde bli sittande här en god stund pratandes om bra och dåliga sidor med spelet, men det får vara nog såhär. Har förresten fastnat för tyraniderna.

Aja, ska nog försöka skriva någon gång mitt i veckan, finns alltid saker som dyker upp, och sedan försvinner. När det gäller planer för veckan som kommer har jag bara tandläkare. Jag har bytt tandläkare, till några helt andra muppar i stan som mamma bytte till och rekommenderade (billigare, bättre mottagningstider), så det ska väl bli spännande antar jag.

Aaa fortfarande ingen tid...
Postad den 25 Jan 2009 vid 21:32

Jag vill skriva ordentligt. Jag vill göra det, men jag har inte tiden eller energin just nu. Nya saker finns det ju att skriva om: en Obama, lägenhetsjakt, och småsaker.

Jag var på fem visningar idag, det tar lite ork från en, även om det var kul med sällskap av TQ.

För övrigt rekommenderar jag dokumentärserien "The Ascent of Money", den är intressant, lärorik och relevant.

Aaaa ingen tid för att skriva ordentligt...
Postad den 18 Jan 2009 vid 21:01

Fördömda, jag har varit fyra lägenhetsvisningar idag, och tiden bara försvinner. Jag hade velat sätta mig ner och skriva en ordentlig uppdatering, men hinner inte. Bara lite:

Den här och förra veckan har jag i mina resor bara läst poesi (Karin Boye). Eftersom det, jämfört med prosa, är en så knasig sak finns det saker att säga där, men jag får göra det när jag tar mig tid.

Nu ska jag titta på IOUSA som visas på tvåan.

Armémuseet och filmen Eden Lake
Postad den 11 Jan 2009 vid 12:14

Det är två saker jag tänkte prata om idag, besöket till Armémuseet igår, och Eden Lake som jag såg i veckan.



Besök till armémuseet är en sådan där sak som har varit på "todo"-listan länge. Efter det trevliga besöket till Nationalmuseet i höstas, så kände ju alla som var med att vi borde göra sådana där händelser till en vana. Ett besök till armémuseet lades upp på bordet då, men blev inte av. Den här veckans händelse fick bli just det besöket.

Det var lätt att hitta, till och med omöjligt att missa. Man går ner för Riddargaten, en ganska smal gata, och sedan plötsligt kommer man till en enorm gårdsplan, med en enorm byggnad (relativt omgivningen) på andra sidan. Ett skulpturmonument för Poltavaslaget står vid sidan av ingången. Det är jungrumaria aktiv kvinna som står över en fallen soldat. Ganska typiskt monument förmodar jag, om det inte vore så att jungfrumariakaraktären har ett svärd i en handen. Hon bär också ett hårt ansikte, med en dömande blick nedåt, framåt. Allt utom ansiktet på skulpturen har blivit grönt också, så ansiktet ger extra kontrast.

Under januari är det gratis inträde till museet, så det var ganska mycket folk där. Trevligt att folk faktiskt fortfarande går till sånt. Jag läste i DN också att musebesöken har ökat under 2008, trots att inträden etc återinfördes. Det är nästan otroligt faktiskt.

Jag beslutade att avverka museet uppifrån och ner, vilket skulle ge kronologisk början i gamla tider. I efterhand är jag glad att jag gjorde så, för det första man stöter på uppifrån sätter tonen på ett bra sätt.
Det första man ser är ett gäng apor som håller på och slåss brutalt. Rummet kantas av människoskallar längs väggarna, och groteska krigsbilder kastas i ansiktet direkt. I en av bilderna i första rummet så torteras en man genom att han skärs i skrevet med ett svärd. Armémuseet gör en poäng av att inte romantisera krig, vilket var överraskande.

Vidare går den framåt i tiden med Gustav Vasa, 30-åriga kriget, Karl XII-krigen, och Napoleonkrigen. Museet har fokus på de svenska krigen, vilket jag tycker är helt ok. En utställning av var lite överraskande var troférummet. Massa erövrade troféer visas där, danska, ryska, etc. Inga ursäkter ges, utan "It was part of the rules of the game" sägs rakt ut, samtidigt som bilder på erövrade svenska troféer i tyska kyrkor etc visas.

Museet klargör hela tiden också hur viktigt det var med logistik, och hur stor mängd av liv som förlorades till sjukdomar etc. Med tanke på ämnet var det helt enkelt ett vettigt museum. Precis som Nationalmuseet höll det också hög kvalité på hur saker presenterades, mängd prylar de hade, och skicket de var i. Riktigt välgjorda miniatyrarméer var gulliga och coola. En av de ballaste miniatyruppställningarna var på ett pågående gatlopp.

Museet avslutade med en vapenutställning, där massor av svärd & gevär etc var utställda i montrar. Det roliga där var att se alla andra världskrigsvapen man har sett och använt i spel. Man kände lätt igen Garand-geväret och de andra bössorna från tiden. :)



Den andra saken jag hade tänkt prata om är filmen Eden Lake. Det är underligt att filmen verkar ha passerad världen obemärkt. Jag försökte hitta kommentarer i SA-forumet om den, men inget fanns. Jag blev intresserad av filmen av DNs recension, som gav den 4/5.

Filmen handlar om ett par som åker ut till landsbyggden i England för kamping vid sjön Eden Lake. Ett gäng tonåringar i trakten börjar trakasera paret, och saker eskalerar.
Filmen ligger helt klart rätt i genren "skräckfilm", men den borde inte blandas ihop med teen-slasher-filmer som t.ex. gårdagens Joyride 2.

Jag tycker det var en bra film, men inte klockren. Den var också ganska enkel faktiskt, men jag menar det inte negativt.
Det första man ser efter förtexterna (som bestod av snabba "skräckbilder", ganska opassande kände jag...) är dagisbarn. Vidare när paret åker till sjön så pratas det i radio om "kids these days...". Filmen är ganska... uppenbar i dess tema på det sättet i början. Men det framförs på ett ärligt sätt, filmen vill få in vissa saker, och den försöker inte vara överdrivet smart med det.

Det filmen sedan verkligen lyckas med sedan är spänningen. Det är en väldigt intensiv film när väl saker kommer igång. Men när saker väl kommer igång kommer vi till farorna i att ha en skräckfilm som inte är en teen-slasher. Det gäller att aldrig gå över gränsen till smaklöshet, samtidigt som spänningen måste stegras på ett vettigt sätt, för annars riskerar filmen att mesa till. Filmen är inte särskilt slafsig, och har inte en hög "body-count", men jag tyckte den gick över gränsen ett par gånger.

Det här är inte något som förstör filmen. Den vinner på hur den känslomässigt engagerade mig. Filmen kändes i kroppen på vägen till tåget efteråt, och sånt är mycket ovanligt numera. Den hade flera väldigt starka scener, och jag tyckte den var välspelad i allmänhet. Gott skådespeleri tror jag var en grundförutsättning för att filmen skulle fungera. Den handlar om människor, och dåligt agerande hade gjort karaktärerna till ärketyper i stället för människor. Det kunde omvandlat filmen från riktig skräck, till teen-slasher.

Till sist kändes filmen väldigt rätt i tiden också i olika avseenden. Området kring Eden Lake i filmen ska byggas om till ett "gated community", mobiltelefoner används flitigt, och sedan temat med "ungdomar som beter sig som svin". Det senare är egentligen "i tiden" i alla tider, men eftersom just vi har nått åldern då vi börjar känna av generationsklyftor, så vill jag påstå att det avseendet relevant för särskilt oss.



Nästa vecka vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har blivit intresserad av filmen Gomorra, så om jag orkar ta mig tid för en 2.30 lång film så kanske den kommer ses. För "veckans nya erfarenhet" vet jag inte riktigt nu. Är öppen för förslag. ;)

blogg om blogg
Postad den 4 Jan 2009 vid 13:25

Det var ett besvär att komma på något för den här första uppdateringen.

Att skriva om nya erfarenheter betyder ju att man faktiskt måste uppleva något nytt, och för att göra det måste man söka nya upplevelser. Det här är halva poängen med uppdraget. Då slog det mig att just detta bloggskrivande var något nytt, så jag kunde skriva om det. Om vad bloggen skulle innebära var ändå ändå det som hade upptagit de flesta tankarna!

Vad skulle bloggen skulle innefatta, vad skulle den ha för omfång?
Jag visste direkt att den inte skulle vara alltför personlig, så det kan ni glömma. Vem vet? Med tidens gång kanske den här bloggen kommer bli alltmer personlig, men i nuläget så tänker jag inte utblotta mig på jävla internet.
Att skriva på svenska var en annan sak som var självklar. Jag kommer att tänka på den där Bill Drummond med sin "no music day". De flesta böckerna jag läser är på engelska, det är engelska som gäller på jobbet, jag hänger bara på engelska nät-communityn, så när kan jag använda svenska? (msn räknas inte) Jag gör det här.

Jag ville inte heller ta den enkla utvägen, och helt enkelt skriva om filmer jag sett etc. Filmer ser jag ju en massa, men det är sällan de bjuder på nya upplevelser. Det vore tråkigt om detta bara skulle bli en event-recensionsblogg Att skriva om något jag gör till vardags vore billigt också, nej det måste vara saker jag söker upp mer aktivt, eller saker som faktiskt är nya.
En annan enkel utväg jag ville undvika var att kommentera på nyheter. Att bara sitta här och kommentera på händelser som levereras till mig varje morgon genom Dagens Nyheter vore så passivt, tråkigt.

Å andra sidan kunde ovannämnda saker vara trevliga som extrakommentarer på uppdateringarna.

Japp så kommer det bli, formen på bloggen:

En speciell ny erfarenhet jag sökt upp, och skriver om.
Kommentarer på vardagliga händelser (filmer etc) och nyheter.
Avslutning med plan på nästa vecka.

Jag har faktiskt kommentarer på filmer och sånt att komma med nu direkt!

Jag såg gamla Star Wars igen häromdagen. Det var ett härligt återbesök! Så nedra kul att se och höra alla de bekanta sakerna. Sedan var det intressant att se hur nedra skitigt det var överallt (förutom i dödsstjärnan...), de fick verkligen till ghetto-känslan på ökenplaneten. Jävla skillnad mot de nya filmerna där inget känns skitig. Fan, det behövs mer skitaktig skit i film!

Såg klart animen Kurozuka igår. Vampyrer+cyberpunk, den höll inte sammangängande hög kvalité hela vägen, men det var riktigt trevligt med en anime som tog en tillbaka till den gamla goda OAV-tiden med ultravåld i dystopisk framtid. Det behövs mer sånt. Serien var en positiv överraskning, lagom kort också. Tumme upp.

Nyheter - NASA rapporterar att temperaturen på planeten har följt förutsägbara naturliga mönster. De kommande 30 åren framöver kommer temperaturen sjunka säger de. Allt detta är naturligt, och inte orsakat av utsläpp etc. Värt att beakta, och det vore trevligt om det var så. (Skulle inte ha något emot lite kallare vintrar heller!)

Ä tar och sätter punkt här, slog mig plötsligt att det finns hur mycket som helst som kunde läggas till, men orka hålla på. Att utelämna massor är nog ett naturligt öde för sånt här.

Nästa vecka tänker jag se Eden Lake, den verkar intressant.

Copyright © 2008 Massive Damage